Äntligen!

Ånyo är jag en arbetare. Lätt sjuklig men ändå - en arbetare.
Jag trodde aldrig att det skulle inträffa men det har hänt.
Jag har upplevt att det är skönare att vara på arbetet än att vara i hemmet.
Det fanns en tid då jag raljerade att -Inget arbete ska minsann få inkräkta på min fritid.
Jag levde efter denna devis i en massa år och det ledde mig - ehh - ingenstans.
Det hänger givetvis också ihop med den ekonomiska situationen.
Jag är så till den milda grad utled på att inte ha några pengar, så att slaveriet och prostitutionen blir rättfärdigad.
Sen känns det så - normalt! Jag är nästan normal...
Hör du det morsan!
Visst kan man finna leda i allt och jobbet i sig medför väl tristess. Men alla situationer i livet kan ju uppfattas som trista om man har den inställningen.
Nu har jag ju inställningen att jag vill njuta av livet och detta medför ju att jag tvingas att tycka saker och ting är kul.
Som just tex. - att gå till jobbet.
Nu går jag ju inte dit, utan åker bil och just detta satte extra krydda i tillvaron idag eftersom det snöade slask.
Jävulen far i mig och inte en tanke går till att vara rädd om den gamla bilen...
Vem säger att det inte kan vara kul att köra till jobbet?
För det är det, om man har en gammal Subaru med fyrhjulsdrift.
Tyvärr har jag alldeles för nya däck för att det ska vara riktigt sköj, men det får man ta!

Hela dan har det snöat slask i Zürich underland och då vet jag att hos x:et har det säkerligt kommit en 20 - 30 cm. Funderar på vem exet skall muta för att få röjt väck snön.
Detta var min fritids sysselsättning efter jobbet förra vintern.
En timme bakom snöslungan!
Kommer det lika mycket snö som det gjorde förra vintern får hon problem, föredettingen, eftersom man liksom inte blir av med den. Men hon kommer säkert kunna charma bonnpojkarna till att komma med stora traktorn.
Låter jag bitter?
Nja, det kanske jag är också, en liten stund till.
Fast vackert blir det!!!

Jag funderar på varför jag trivs på SLS?
Lönen är skit! Jag tjänar mindre innan skatt än jag tjänar svart på att skruva upp gardinstänger hos folk. Arbetsmiljön är smutsig och arbetet tungt...
Men det är nåt annat.
Jag kan arbetet... Jag får använda hela verktygslådan.
Visst är det monotont att producera, men ändå är det ok.
Kanske är det en inbillad gemenskap jag känner, men det är ändå den enda gemenskap jag har i detta land så det är också ok.
Allt jag gör här gör jag själv, så jobbandets gemenskap blir kanske större än vad den hade varit annars.
Å andra sidan, jag lever ju ett jävla ufoliv i mitt lilla rum så på jobbet kan jag ju sväva ut och bli nästan den person jag minns...
Der Alte Swede! Det är jag på jobbet det: Den gamle svensken - ja fy fan - man har allt kommit en bit på väg genom livet.
Men detta är väl knappast ändhållplatsen!?
Imorrn kommer ännu en rolig dag då jag ska bygga fusk, men det blir snyggt - det är det viktigaste.
Å kanske är det halt på vägen dit - jippie!