genom ett dis

Släpar omkring i lägenheten...
Börjar känna ett visst mått av frustration.
Kylskåpsdörren går inte riktigt att stänga för att ett isberg bildas i dess inre.

-You HAVE to close the fridge door, Jonas..! säger Nadine och jag ler ett -Hehe, I know, till svar.
Ska jag tala om för henne att dörren står på glänt varje morgon efter att hon stuckit till jobbet...



Kylskåpet på bilden vill vara anonymt.

Den kusliga insikten är att det är jag som har erfarenheten nu.
Jag VET att det inte tjänar något till...
Att jag vet att hon har fel innebär inte att jag behöver tala om det för henne.
Hon kommer att ändra sitt beteende lika lite som jag.
Men jag vill ju vara den barnsliga(e), fria(e), spelemannen... DET är ju min roll!
...och så måste jag känna erfarenhet. Kusligt.
Vuxna människor - finns dom?

Jag slår mig ner.
Jag har ett batteri av preparat på frukostbordet framför mig:
Esertia, Ranitidin, Spasmo-Canulase, Panodil och toppar av med tre kapslar EyeQ och en Bioflorina... Gapa stort!
Bayer och Sandoz var också representerade vid denna influensa.
Men efter att ha svalt alla piller känner jag mig lurad.
Visst funkar huvudvärkstabletterna och jag måste säga att magtabletterna har tagit väck illamåendet.
Men ändå...
Lyckopillren "sätter jag ut" och ersätter med lika dyra omega3 och antioxidanter.
Hade jag varit troende, skulle jag ta två skedar honung i teet istället för en och varit lyckligt skyddad mot allt ont.
Nåväl, låter en Immodium Lingual smälta i munnen för att runda av.
Lustigt, jag har alla symptomen för svininfluensa och ändå är det ju inte svininfluensa för då hade jag ju varit död nu.
Det sa dom ju i media, svininfluensa är ju livsfarligt!
Livsfarligt ja, och ändå dör det runt 450 pers i trafiken och 35000 pers varje år i hjärt-kärlsjukdomar, att jämföra med 14st svin.
Så, vad kommer man dö av?

Just nu känns det som apati och leda kommer högt upp på listan hos mig.
Jag gnäller om hur utbränd jag är och hur mycket jag behöver vila och så pallar jag inte med att sitta inspärrad en vecka med influensa...
Nåväl, inspärrad har jag ju inte varit.
Igår var jag t.ex. ute på permission för att ordna allt det sista för att bli en aktiv del av det Schweiziska bnp:t.
Fem saker vill dom ha på gemeindet:
Pass, anställningsbevis, påskrivet andrahandskontrakt, bevis om att jag tillhör en sjukkassa samt åttiofem chf.
Sen vart det klart!
Snacka om antiklimax... Efter att ha kört som en jojo kors och tvärs genom Zürich Oberland, tog det mindre än en kvart att fylla i pappren.
Fast det kändes pinsamt att försöka bortförklara min rethosta som dammintollerans, när jag stod och förhandlade om vilken sjukkassenivå jag skulle kunna tänkas behöva.
-Du har väl inte svininfluensa, skojjade han bakom disken...
-Nehejdå, försäkrade jag rosslande och ångrade att jag tagit i hand.
Troligen är jag väl nu personligen skyldig till att en hel generation blir utrotad.
När pappersexercisen var klar för dagen anlände jag hem i ett eländigt tillstånd.
Evigt sväljande ner illamåendet som accompagnerades av bultande huvudvärk och ett tydligt svällande av slemhinnorna under näsbenet.
Hur länge pallar man med detta.
Kul att påbörja sin första vecka som anställd i detta land med influensa.
Men som alltid...
Det kan ju bara bli bättre!

From. måndag är det slut på friden. Då börjar jag åttio procent på SLS. Det känns väl så där med tanke på att jag kom hit för att tjäna pengar. Men jag är ju en lat jävel så det kanske bra att man blir släpad i öronen till arbetet.
Orken får jobbas upp succesivt så att man senare kan ta i håll med den egna verksamheten. Jag kommer att behöva bli mer aktiv än jag varit om detta ska gå vägen. Jag måste leta under varenda sten...
Så nu till en början kan jag ta det coolt på SLS.
Ingen där jobbar ihjäl sig, så det kommer jag ju inte heller göra.

Men först ska jag viiila, tre dar till...