VAEDEFRÅGAOM!!!

Varför är det så viktigt för vissa människor att ha fiender?
Jag pratar inte om amerikanarna utan vissa enskillda varelser.
Varelser som har allt och som bara skulle kunna njuta av livet och leva dagen som den kommer.
Jag pratar givetvis om min X...
Talade med flickebarnet på telefon för första gången på tre veckor och jag hör hur nervositeten bubblar i andra änden av linjen.
Inte så att jag hörde draken spruta eld i bakgrunden, nej hon var lugn men stämningen var spänd.
Den lilla satt mest tyst.
Vi har aldrig haft nån telefonrelation! Vi har alltid varit personliga och förtroliga med varandra och det går liksom inte att översätta till telefon.
Drakhonan vet detta. Hon tjänar på att ha det på ett annat vis.
Hon lobbar nu för att brejka in den biologiske fadern igen, eftersom han ju ändå betalar räkningarna.
Fadern som hon pratade så mycket skit om för fyra år sedan, så hade han vetat att jag lyssnat till hälften av det, skulle han smälla av!

Men nu är det jag som står i skottlinjen!
Första året tillsammans blev jag serverad alla historier om denne man och hur många miljoner han snott och vilket svin han var och hur han ljög.
Ämnet skulle vara uppslag till en fet roman om svek och bedrägerier.
Men det var då det.
Många fiender har passerat genom vårat hem sedan dess.
I mitt utbrända tillstånd är bara dom senaste åren tydliga men det finns mer att minnas.
Dom brukar hålla ungefär ett halvår, fienderna.
Då rinner ett lavahett flöde ur honans hals som skvätter runt omkring henne och påvisar hennes hat för dom allra flesta människor.

Den lillas roll i detta har inte varit helt klar.
I början hävdade "Britta" (honan) att utan barnet skulle hon tagit livet av sig för länge sedan.
Hon försökte ju också, när den lilla var två! Andra försöket...
Jag har ofta funderat på hur det är att växa upp med en mamma som inte vill leva och som hatar alla människor.

Efter det att det nya huset inhandlades haglade fienderna tätt.
Det var han som sålde huset, han var ett svin.
Det var en granne som klagade på att hundarna skällde (alla tio). En idiot!
Sen nästa granne, jo hon är lite speciell hon med. Ett rövhål!
Sen till och med dom som hon hyr ut en lägenhet till. Ohederliga utnyttjande grisar.

Sen jag då - den riktiga svininfluensan!

Det är fascinerande hur fort förändringen går hos dessa människor.
Du är älskad och hatad allt eftersom vardagsformen tillåter.
Och hela tiden detta översvallande tillstånd.
Det är aldrig moderata känslor utan det är himmelrike eller katastrof. Hela tiden, oupphörligen!
Måste vara känslomässigt slitsamt att leva ett sådant liv.

Att leva med en sådan person är definitivt ohälsosamt.
Om hon dessutom är duktigt dominant, tappar man strax farten.
Till en början försökte jag förstå och anpassa mig.
Men svaret fanns alltid där... Hon e knäpp!
Men jag ville aldrig acceptera det. Jag hade på nåt vis bestämt mig...
Hon skulle bli min sista relation! Den riktiga.
Så här i efterhand är det ju lätt att tycka att jag hellre kunnat ta jobb på ett dårhus om jag ville roa mig på detta sätt.
Men det fanns givetvis ögonblick.
Fysiskt var vi ett pussel som bestod av två bitar!
Det var för mig en stark kärna i relationen. Attraktionen!
Plus att hon var så focuserad på mig att jag mer eller mindre sveptes med.
Jag vet ju att jag inte kan sluta att ta ansvar för min egen situation bara för att jag träffar en dominant, förmögen person som vill visa mig världen.
Fast den världen var inte så stor som sagt.
Nu försöker jag bibehålla kontakten med den lilla, för att hon ska få se den riktiga världen, utanför traumahemmets skyddsmurar.
Utanför huset där man måste skydda sig mot all ondska, hata alla idioter, döma allas fel.
När dom biologiska föräldrarna är traumatiserade, förmögna, sykfall vad finns att tillägga.

Hon är en solstråle den lilla, men drakhonan ser till att spy ur sig ett svart moln att skugga detta ljus med:
- No running indoors
- Go to you ROOOM!
- How many times do I have to tell you!
Vanlig kommunikation mellan förälder och barn jag vet, men det andra då?
- Du e så jävla bra!
- Fantasktiska unge!
- Perfekt!
Det faller liksom bort i ekot av alla tillrättavisningar.

FAN OCKSÅ!