Arbeit macht - müde.

Utmattad dråsar jag in i lägenheten...
Försökte sopa ut vattnet ur garaget, eftersom golvbrunnen som jag trodde var översvämmad visade sig inte vara nån golvbrunn.
-Nej, det skulle bli för dyrt att montera en oljeavskiljare, så vi har inte kopplat det till avloppet!
-Men..?
-Ja, om bilen e snöig eller våt när man ställer in den, blir det lite översvämning...
-Men..?
-Man kan sopa ut vattnet om det blir för mycket!
-Men..!
Helt plötsligt kändes 120 chf/mån som ganska mycket pengar för det garaget.

Jag e inte helt frisk än. Det killar lite i halsen på kvällarna, men det kan åxå bero på att vi bara har kassa 3M pappmasker i en lokal med 10 års ackumulerat damm.
Men jag e ovan.
Det är fysiskt hårt och det är tur att det finns gott om kvinnlig fägring, annars skulle jag inte orkat så långa pass.
Man spänner sig lite extra, eller?

I dag har jag byggt fuskbalkar hela dan. Igår med för den delen.
Restaurant dekoration!
Komiskt! För nästan exakt ett år sedan inredde vi en annan restaurang, där vi också använde liknande fuskbalkar.

Det var mitt första jobb på SLS.
Nu har jag tydligen gått varvet runt och bygger balkar igen.
Fast vi har kul...
Skoj och glam kring middagsbordet! Hade säkert varit ännu roligare för mig om jag fattat mer av snacket.
Men jag skrattar med ändå...
The healing power of laughter!
Och odlar min sociala kompetens. Eller försöker.
Hur fan kunde jag hamna ihop med en så sur jävel som mitt ex, när det finns så mycket folk i detta land som flabbar högt?
Jag måste ju latent vara självmordsbenägen.
När jag ser tillbaka på dom senaste fyra åren finns där inte många minnen av skratt.
Eller möjligtvis hårt kontrollerad kvadratisk glädje.
Jag är ensam nu, fast gladare, även om jag hellre skulle ha det på ett annat sätt.
Sakta får man hitta tillbaks till ett gladare jag, befriad från mentala bojjor.
Arbetet gör sitt till. Även om man är trött och all tid försvinner, blir det till att hitta andra värden.
Hantera saknader och ångestar...
Fysiskt gör det också nytta. Detta jobbet är som ett löparpass, man känner att kroppen tar fart.
Men men, monotonin...
Min akilleshäl!
Att stilla bara köra på, utan att det hela tiden måste kittlas.
Det är en svår konst. Att tråkigt kan vara kul!
Nja vi får se, just nu är det bara att köra på.
Imorrn ska jag bygga fuskskåp, fejkpanel och låtsasmöbler.
Det viktigaste är att det ser snyggt ut och att kaffemaskinen får plats.

Vinkällaren jag byggde för nästan exakt ett år sedan blev poppis.

Ett gammalt kylrum som fejkades till en Tessiniansk lantidyll...
Det blir alltid bra till slut!