Att bo i lägenhet!

Då var man där igen...
Kanske kommer man flytta inom kort..?
Kommer att behöva fundera ett par dar till.
Ateljen skulle kunna funka som verkstad/bostad fast det skulle bli lite avkall på bekvämligheterna.
Dela på toan i en korridor, dra vatten runt halva byggnaden, bla bla bla...
Måste bygga allt! Kök måste man på nåt vis fixa.
Men - detta är ju det fina i kråksången - jag gillar ju precis detta koncept: Ett stort tomt rum, bara att sätta igång.


Fast det är ett hyschhyschläge igen, jag får hyra en brevlådeadress av nån att skriva mig på och sedan får det skötas snyggt!
Sen är det ju bara det att det innebär en stress att hela tiden vara medveten om detta.
Man kan aldrig riktigt slappna av och detta kan vara ett problem.
Mental stress är ju inte min starka sida.
Sedan känner jag bara att: - Jaha, jag var nästan legal i Schweiz i två hela veckor innan det började klia i fingrarna.
Vad är det för fel på mig?
Jag som tjatar om min strävan att bli normal och så håller jag på och funderar på sån här skit.!?

Fast det är väl inte normalt att kvarta på golvet (jo, jag ska bygga en säng, har bara inte haft tid riktigt än) i ett litet kyffe som man hyr av en bossig brud som är sexton år yngre?
Kom igen, kan man få lite statistik på det här..?
Å då snackar jag i-världsstatistik, för det är klart att det finns en massa gubbar i världen som har det fan så mycket taskigare än jag.
Alltså, det är ju inte ett dugg synd om mig! Jag har det egentligen bra och trivs bättre med livet än jag gjort på år och dag.
Varje dag som gått sedan jag flyttade ur drakhonans säng har varit en dag då jag varit lite friskare än den förra.
Att det skulle vara så svårt att fatta det. Om nån skulle slagit en stekpanna i huvet på mig hade jag ändå inte vaknat ur koman.
Stigmatiserad och mentalt handikappad stackare, var jag.
Nu är jag bara mentalt handikappad, så saker och ting har ju radikalt förbättrats!
Jag lagar till och med mat!!!
Jag förvånar mig själv ett par dar i veckan genom att slänga ihop nåt.
Igår tex. lagade jag ett par såinihelvete goda kycklingbröst, med nån konstig reducerad svampsås med en lätt tatch av salvia och en skvätt Rioja.
Nej, jag ska inte börja tjata om råvaror nu igen, men en annan gång kommer jag att tjata om det.
Sanna mina ord...

I morgon ska jag träffa killen med ateljen igen så vi kan fortsätta diskutera över ett par öl, hur man lättast lurar myndigheterna här i landet.
Suck!
Njaä, vi får se - jag får ingen riktig impuls eller vägvisare.
Det är som att välja mellan pest och kolera.
Stanna här med Nadine är en temporär lösning, det var klart från början.
Fuskbo i en atelje känns mer som ett steg åt det permanenta hållet.
Men vad blir jag för en stinkande gubbe om jag inte kan lösa alla praktikaliteter.

Och jag vet ju ännu inte ett dugg om framtiden?
Kommer jag att kunna försörja mig alls?
Jag kom ju hit för att skära guld med täljkniv och så jobbar jag för sura 4000 chf/mån. Och det är när jag har jobb, det!
Men va fan, man ska väl inte grubbla för mycket över en framtid man ändå inte rår på.
Eller kanske rår man mycket väl på den???

- Use the force ,Luke!