Förvirrs restips!

Ett oöverlagt beslut...
Jag slängde i mig frukost och vips var jag på autobahn.
Skidbrallorna luktade skumt efter att ha bott i samma väska som mina 20 år gamla pjux sedan förra säsongen.
Jag vet, man ska träna innan. Förbereda sig... Gå på gym, springa!



Problemet är att den enda energi jag har plöjs ner i nio timmars fysiskt arbete per dag.
En snabb löprunda efter jobbet?
Jo, när jag lagat mat, ätit och duschat är klockan oftast omkring nio...
Men helgerna är ju fulla av fritid!
Jo, det är sant då städar man, tvättar man, vilar man upp sig...
Alltså sitter man där i bilen, nytillsfrisknad efter senaste förkylningen och otränad.

Lenzerheide, eller Parpan, som byn på den östra sidan heter tillhör en av mina favoriter.
Hela skidområdet är stort även med Schweiziska mått mätt och hyfsat lättåtkomligt från där jag bor.
Det finns närmare orter med ok skidåkning, men dom lider av samma problem som det övriga Schweiz: Överpopulation!
Flumserberg som är tämligen stort med ok åkning är en knapp timme från Zürich - alltså fullt av Zürchers på helgerna.
Toggenburg är ett annat men detta ligger bara en timme från tyska gränsen, så på helgerna: Laddat med Dütchers.

Även Lenzerheide-Valbella är befäst med detta problem, runt storhelger, speciellt.
Ett plus är att området är uppdelat i en västsluttning och en ostsluttning.
Detta ger, att eftersom 90% av alla som säger att dom ska åka skidor, egentligen bara vill sitta i solen och den lyser mest på västsidan, blir ostsidan reserverad för dom riktiga skidåkarna.
För min åkstil(även som svag gubbe)är nämligen det största hotet turister!
Inte bara det faktum att dom fysiskt är i vägen i själva pisten, utan också det faktum att dom förstör underlaget.
Eftersom det uppenbarligen är en naturlag att turister måste följa john likt en skock får, blir resultatet att dom skyfflar ihop högar med uppåkt snö i en pist som annars skulle vara slät som ett dansgolv.
I Parpan är pisterna perfekta. Man åker från 2860 meter och allt är välpreparerat i breda pister.
Men inte ens dessa pister klarar invasionen av holländare under högsäsong och storhelger.
Innan jag började jobba här i landet spelade sådant ingen roll eftersom jag då åkte skidor på veckorna, men på helgerna blir skillnaden stor.

Samma gamla reklam i år igen. Schweizarna går från klarhet till klarhet!

En annan skillnad är att ju längre in i Bündnerland man kommer, ju högre är kvalitén på skidåkarna.
Det är inte helt oviktigt i sammanhanget.
Jämför med en räcerbana!
Hur skulle det funka om man plötsligt släppte in ett gäng vimsiga söndagsförare i formel 1 cirkusen..?
Detta är precis vad som händer på dom här orterna.
Jag o en del andra tycker att snabb skidåkning är kul.
Offpisten var mitt favorittillhåll tidigare, men det har blivit för jobbigt och jag för otränad.
Nu kommer dock verkligheten ikapp även i pisten!
Mina ben är för svaga och min åkstil kräver fullt engagemang.
Ju mer hinder i form av turister och snöhögar som ställs upp, ju tydligare står det klart: Jag måste ta mer kraft ur kroppen.
Hade jag varit en gammal bil, hade jag monterat en turbo!
Nu kräver det andra åtgärder.
Styrka och kondition, kan man hitta det på e-bay?

Dock har priserna dragit iväg lite grand i häftigaste laget.
64 chf för dagskortet + att dom börjat ta parkerings avgift, vilket innebär att du spenderat nästan 70 chf innan du ens sitter i liften.
Därtill kommer lunch och spritdrycker!
Så om man är en familj med ett par ungar så drar det strax iväg till ett dyrt nöje.
Själv är jag ju själv, men med soppa och all included hamnar man på en dryg hundralapp (runt 700 spänn) för en dags skidåkning i Lenzerheide.
Det finns ju billigare alternativ, med släpliftar, fullt av skidskolor, ungar och annat skit, men dit åker jag inte längre!

Och än en gång: Tack Ingemar för att du fick mig att börja åka skidor!