Bondfångad och glad.

IQ=fiskmås!

Vad är det med folk runt juletiden egentligen?
Tom jag blir dum (dummare) i huvet när det lackar mot jul.
Idag var jag såpass ointelligent att jag åkte till leksaksföretaget TOYS RUS, eller Toys Rush som det kanske heter på engelska.
Och att åka dit på en söndag!
Inte klokt...
Uppsynen på folket där inne i leksaksparadiset påminde mig om åttitalsfilmen Reanimator där folk gick omkring lite på samma sätt.
Själv stirrade jag desperat efter den perfekta julklappen till en underbar åttaåring.
Jag visste precis vad jag vill köpa.
Jag visste också att den varan troligen inte finns att uppbringa inom Schweiz gränser, så jag visste att det skulle bli en svår tid därinne.
Mini Megaphone, Voice changer!
Men med tanke på hur det skulle låta att prata schweizertyska genom en sådan, kan jag lätt förstå att den artikeln inte slagit här.

Med mig hem kom en popuppbok om havet där valar sjöng fint och fiskmåsar skrek när man glodde i den.
Det kändes som ett nederlag för hon e värd bättre än så, och jag köper tamejfan inget rosa Barbieskit längre.
För två år sedan kom jag hem med Barbies campingbuss och det blev rena trailerparken, eftersom alla granntjejjerna fått samma förbannade dynga.
Där kunde dom alla låtsas vara coola Parishilton wannabees vid den nedfällbara, discospelande poolen.
Men den var kreativ också! Man fick med flowerpower dekaler som man kunde placera helt fritt på fordonet.
Jag gjorde det under protest! Hon ville ju så gärna ha den!!!!!
Men nu är det slut.
Jag sätter på mig ett par säkerhetsglasögon som filtrerar bort allt det rosa. Jag vill utbilda henne! Jag vill att hon ska förstå vår värld.
Men...?!
Vad är det folk gör med sina barn? Vill dom göra barnen till idioter?

Affären är ju styrd av marknadskrafterna (och det amerikanska huvudbolaget) och sortimentet är ju därefter.
I denna enorma lokal i Dietlikon var en hylla utrustad med utbildande leksaker och experiment. En hylla!
Däremot hade Disney och Barbie var sin egen stadsdel...
Jag hatar alla föräldrar - dom skulle skjutas!
Alla dessa korkade jävla reanimationer ser till att det är lönsamt att tillverka tonvis med rosa plast.
- Men hon blir ju så glad! Jojo, men inte lika glad som usabossarna blir när dessa föräldrar (och idag även jag) hjälper omsättningen att komma över 11,5 MILJARDER DOLLAR!

Vad är en bra leksak?
Jo, det vet ju varenda en så det behöver jag ju inte skriva om.
Men den finns knappast i det rosa templet.

Jag vill att hon ska förstå att allt vi behöver för att överleva på denna planeten fanns här från början. ANNARS HADE VI JU LIKSOM INTE UTVECKLATS!
Ändå vet jag att presenten hon mest kommer att uppskatta kommer att vara nån Playmobilskit som bögen från New York kommer dragande med.
Det har nästan blivit tradition...

Som ett urblåst ägg vandrar jag omkring med mig sjungande bok om havet! Vad fan spelar det egentligen för roll?
Varför ska jag kämpa som ett får för att ge denna tjejjen andra intryck.
Hennes morsa har redan garanterat ungen en plats i sykvården.
Vad kan jag göra för att motverka detta...
Det enda vettiga vore att ta adjö av hela det förbannade sällskapet och skicka dit en exorcist att bränna upp hela rasket. Sen kunde jag gå vidare med mitt liv.
Men - den lilla..!?
Det går inte, jag har lovat att finnas där och hon är värd det.

En kvinna kommer fram till mig och sträcker fram en ros.
- Va, till mig?
Sen tittar hon drogpåverkat på mig och sträcker fram handen:
- To the children of the world!
Fattades bara detta...
Den fria företagsamheten i sin renaste form och jag blir blåst på tio chf av en knarkare.
Jo, hon satte just fingret på den punkten.
Nästa tio chf går till teatergrupp som bakat en påse smuliga jävla kakor, men det var i alla fall ärligt! Och hon log vackert åt mig under baskern.
Jag har blivit en farbror som letar efter en parkbänk där jag kan slå mig ner för att i lugn och ro mata fåglarna och vänta på att få dö.
Hur hamnade jag här?

Eller kanske känner jag en stark dragning till att bli den där fulla amerikanska tomten som kladdar på småflickor och blir uppspöad i rännstenen.
Jag tillhör ju bottenskiktet, så varför inte ta steget fullt ut.

Äh, jag tar min krokiga ros, kakpåsen och den visslande jävla boken och åken hem för att städa lägenheten och njuta av att Nadine inte e hemma.
Snön faller tjockt och Subarun understyr kraftigt på sina regummerade Coopdäck när jag kör om förskräckta schweizare.
Hoppas dom såg att skylten var svensk.
-HAHAHAHAHHHRRRGGG, fattig är jag kanske, men jag lärde mig i alla fall köra bil i Sverige!

Kommer hem och njuter av att nästan hela huset är tomt. Det blir tysk metall på högsta volym - Eisbrecher, och jag känner mig såå normal.
En vanlig jävla (tysk) singelkille på förtisex vårar, som söker DIG, för mysiga hemmakvällar!
Du å ja - Wir sind die kinder der nacht...

I alla fall jag!