Under alla år!
Den insatta säkerhetsåtgärden då jag skulle hämta mina sista saker, var att systerns bil parkerat så nära dörren att den inte gick att öppna.
Utanför stod dom saker som X:et enhälligt bestämt sig för var mina.
Vilket lustigt nog samföll med dom saker som hon inte själv hade nåt vidare bruk för.
Jag trodde inte mina ögon.
En person som man haft en relation med i fyra år, skickar syrran och hennes man när det ska göras upp. Was soll das..?
Flickvännen i fråga, vi kan kalla henne "Britta", har aldrig varit rädd för att säga något till någon.
Man kan säga att "Britta" är en tuff tjej.
Men tuffheten har gått ur.
Nä, detta var deppigt!
Tron på mänskligheten är borta - allt är slut!
Men, så kommer man hem till lägenheten man delar. Där bor en tjej som är rena krutpaketet!
Ung, sund å studerar till sjukgymnast. Tävlingscyklar!
Hennes jordnärhet smittar av sig och man kan andas igen.
Jo, jag gillar henne, hon som jag bor med. Hon är en skön typ.
Dock gillar jag inte henne på det däringa sättet, som skulle vara så praktiskt och förutsägbart.
Jag menar att bo i samma rum å säng å dela på köttet å hele fan.
Nä, det är nog bra som det är.
Jag har ju bara bott här en vecka och å hela den veckan har jag ju varit i Italien så man vet ju inte.
Fast, nä...
Känns dock tråkigt att en relation måste sluta med dramatik.
Fast "Britta" behöver det. Dramat ger hennes världsbild näring!
Då kan hon hata människan i fred...
Vi var inte bra för varandra. Vi drog ner varandra och gjorde livet svårt.
Jag minns dom passionerade gråtorgierna då vi båda trodde på och lovade varandra olika slags fantasifull förändring.
Försoning och sex...
Klassisk skit!
De va gött å va blind...
Då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar