just idag alltså, asylsökande, knackar på pärleporten...

Att...
Att man e en förtisexåring som just flyttar hemifrån?
Att man flyr landet?
Att man e hatad av exflickvännen som utverkat ett hemmagjort besöksförbud?
Att man som utbränd sitter och glor ut genom fönstret och inser att den enda tanke som fastnar är: Att man inte har några andra tankar!(?)
Att man dreglar efter en tjugosexåring som går förbi, och hoppas att ingen lade märke till det och tror att man e pedofil.
Att man helt enkelt befinner sig mitt i det förbannade livet och inte har en jävla aning om vartihelvete man e på väg!!!
Fy fan!

Inte så att jag inte kan sitta på en alptopp å tycka att allt är fördjävla gôtt, det är inte det.
Jag kan till och med sitta på min lilla klippa i Harestad å tycka att allt är fördjävla gôtt.
Nej, det är den där känslan av tomhet, utanförskap, alienation...
Eller: Varför gick som det gick?
Eller: Varför gjorde jag dom val jag gjorde?
Eller: Jag kanske e jävligt glad innerst inne, kan kanske bara inte se det just nu?
Vi säger det!

Varför vill jag inte va kvar i Sverige då?
Jo, jag har aldrig tjänat några pengar till pension, så nu måste jag vara produktiv den tid som finns kvar, och det måste gå undan...
Jo, jag vill inte bo i ett land där Homer Simpson är statsminister.
Inte att jag har nåt personligt mot Homer Simpson, men han ska inte regera andra.
Jag tycker om att flyga hang glider.
Jag tycker om att åka skidor.
Jag tycker om god mat.
Skogspromenader..!
Är detta en kontaktannons?