I ett förvirrat paradis...: Dag för dag.

Förbannade Nadine!!!
Inte nog med att man har problem med stress under dom få timmar man tillåts sova utan tom då, ska folk jävlas med en.
Hennes klockradiocd drar igång halv sex på morronen så att hela jävla huset håller på att fyras av som en nyårsraket.
Vet inte vilken gång i ordningen jag måste famla mig in på hennes rum och rycka ur den förbannade sladden...
HON, har givetvis inte ont av det eftersom hom inte är hemma.
Sedan måste man känna ett bubblande hat där i sin säng, den timme det tar innan stockholmskan i min mobil uppfodrande talar om ett det är dags att gå upp!
Nadine...
Vi hade ett snack förra veckan:
Hon talade om missnöje.
Jag talade om missnöje.
Fast det var som att vädra sommarstugan en vårdag, lukten kommer igen.
Felet är inbyggt i och med att våra såpass olika personligheter möts på ett så nära håll.
Jag är ingen fotbollskille.
- We never laugh together! Sa hon.
Nähä? Vad skulle jag flabba åt?

Fast ändå...
Det framkom i snacket att hennes massageverksamhet är av den erotiska typen.
Där kunde i alla fall jag ha flabbat.
Här sitter jag och skriver och fem meter härifrån står hon med oljiga händer! HAHAHAHAHA.
...därför har hon så många lovers på besök. För att kunna få utlopp för sin egen...
Fast jag tycker inte det spelar nån roll vilken kroppsdel man använder om man får pröjs för att fixa med män!
Men detta land..?!
Idag stod det på rubrikerna att man inte kommer att tillåta prostitution för personer som är under 18 år - LÄNGRE. Vill bara understryka att man gjorde detta tidigare...
Fast jag tror också att detta bara gällde Bernområdet, men där e jag inte helt säker.

Ett tag trodde jag liknande privatskolor enbart var till för minderåriga prostituerade i detta land, men där tog jag fel. Tror inte där går några svenska barn.

Schweiz är det dubblaste land jag hittilts har upplevt.
Det finns en moral men jag förstår den inte.
Kanske är det för att jag inte är Europé, utan Scandinav!
Och en Scandinav som blir stoltare för varje dag.
Jag vet inte var jag ska tycka om statliga horor?
Här är man överrens om att det är den bästa lösningen för då har man kontroll, men jag vet inte? Kontroll över vaddå?
Är jag trångsynt?
Men men, i detta land är även fenomenet kontroll extremt dubbeltydigt.
ALLT ska kontrolleras, men nätet har grova maskor så i praktiken är det bara ett spel för gallerierna.
Alla här vet tex. att trafikpolisen tjänar bra på fartkamerorna.
När man kör in i Luzern står det hur många som åkt dit denna vecka på en ljustavla.
I Sverige verkar det annorlunda...
Om man kör på 90 väg och kommer till 70 väg står kameran på 90 vägen och dessutom är det väl en tio kilometers marginal innan den börjar knäppa bilder. + att det det varnas för kameran + att den sitter på en hög stolpe +...
Här står kameran en meter efter 70 skylten och har du tur är det en gammal kamera så du har 5 km:s marginal + att den är gjord som en liten anonym betonglåda + att den kan plåta dig bakifrån +...
Alltså, i Sverige har det en utbildande funktion - här gäller det bara att tjäna kosing.
Alla röker braj! Fast ingen myndighet här skulle bry sig.
Hemma är det ett jävla snack om det, här vet inte ens folk om att det inte är tillåtet.
Jag vet inte hur mycket folk här som springer till horor och andra kontroversiella tjänster men det verkar vara en konstant expanderande verksamhet.

Jag önskade det kunde lösa mina problem med frustrationen i singellivet, men tyvärr funkar det inte så för mig.
Prövade mina känslor på exet i söndags eftersom min politik nu lett mig till middagsbordet med erbjudande om både middag, öl och örttéer.
Fast jag måste säga att attraktionen som funnits där tidigare även i sorgliga ögonblick har brunnit ner till en mycket liten hög aska.
Visst är hon en attraktiv person för den som inte känner henne som jag gör, men... Nä, jag ser bara en dåre som inte kan sluta prata och som helt saknar självinsikt. Dessutom denna självsvält - mycket oattraktivt och sorgligt!
Självinsikten är den mest grundläggande egenskapen för att min attraktion ska vakna till liv.
Att kunna skratta åt sig själv utan förlorad självrespekt sätter fyr nån stans därinne.
Givetvis kan det leda till återvändsgränder men sånt är ju livet.

Efter att jag brutit det dödläge vi befann oss i har jag redan blivit utskickad på flera små ärende.
Hon som annars har ett sådant gott minne har tydligen helt glömt av att hon tidigare inte ville att jag skulle uträtta något för hennes skull eller utföra något arbete.
Eller kanske ser hon det som en ynnest, att lilla jag får tillåtelse att köpa golvlister åt henne.
Men det känns ok.
Via den lilla håller jag henne i ett fast grepp.
Jag har gett mig in i ett patetiskt maktspel för att kunna vara nära dottern och allt som inte prioriterar henne kommer jag att slå ner på som en åskgud.
Min kontroll över denna kvinna ökar dag för dag och hon fattar det inte ens. Hon har börjat skojja och skratta med mig och vet inte att mitt besvarande léende är mer behärskat än vad som syns på utsidan.
Jag kommer inte att släppa denna position en enda tum.
Det gäller bara att inte glömma av sig och börja babbla runt för då kommer det att skita sig igen - detta får inte hända!
Det har kostat mig inihelvete mycket och jag kommer inte att kunna fixa det en gång till, så då får jag dumpa tjejen...
Alltså, skärpning..!

Vi åkte skidor ihop, jag och den lilla i helgen. Hon kom ihåg allt!
Så nu bär det iväg till dom stora orterna.
Hålla på att trängas i byliften där man får slå sig fram för att få en varm korv... Nej tack!
I måndags var jag i Pizol och det hade kunnat varit hur ok som helst med tanke på hur allt var planerat.
Dock sket det sig å det bestämdaste eftersom snön som skulle ha fallit under helgen inte föll och solen som skulle ha lyst på mig blev blyg och drog en slöja framför ansiktet som värsta muslinskan.
Alltså hade skridskor fungerat bättre än dom skidor jag hade på fötterna.
Men denna ort är nåt att lägga på minnet. En meter snö till och vi har ett offpistparadis. Fantastisk terräng, ett helt berg bestående av böljande knölar. Skall bli skoj!