Jag och mitt tyska efternamn...

På jobbet snackas det politik...
Sverigedemokraterna ventileras och analyseras. Partiet som skakat om Sverige i årets val.
Är vi svenskar verkligen sådana? Är vi främlingsfientliga?

Har bara känt en Sverigedemokrat, men han lämnade Sverige så han är väl nån annan slags demokrat nu.
Utlandsdemokrat...
Min dåvarande flickvän hävdade att personen i fråga inte alls var aktiv i partiet och jag pustade ut...
På den tiden var jag allt lättmanipulerad som få, tänkte inte alls på demokrat-banderollen som låg hoprullad på köksgolvet.
Eller hur snacket gick. Eller hur hillbillymusiken spelades.
Ändå var han en trevlig prick, demokraten...
Dom flesta skulle beteckna honom som en bra människa, men så fort vissa ämnen kom upp sprack bubblan.

Vad e jag för nåt då? Moderat? Kommunist?
Inte tror jag på den svenska politiken inte.
Tror inte på blockpolitik och partier med best of-propaganda innan valet. Inte på uddlösa tafatta och rädda politiker.
Och inte på folk som lyssnar på valdebatter och bestämmer sig i sista sekund, för dom borde inte rösta alls!

Den svenska politiken är en skadeskjuten fågel som desperat flaxar mot det oundvikliga.
Alla vill ha tillväxt och skattesänkningar och bättre sjukvård och pension och marknad och social trygghet och ny bil och hela fadderullan. Jämt och hela tiden...
Politikerna lovar och lovar och folk hoppas och hoppas - på att dom åtminstone ska hålla något av löftena.

Gör så här:
Förbjud all valpropaganda 6 månader innan valet och inga nya politiska förslag får förekomma under denna tid.
Att vara vårdslös och kortsiktig i politiken måste få konsekvenser! Påminn politikerna att dom tillhör den mänskliga rasen.
Eller kidnappa kanske Maud Olofsson och släng ner henne i en slutförvaring.

Under tiden får vi väl alla fortsätta lösa välfärdspolitiken på fikarasten.

Å veta bäst...