tisdag 21 september 2010

I väntan på semester.

Om hösten...
Jag sitter ute, funderar, undrar, slåss med myggen!
Det klara vädret för med sig en hel del buller i form av tex flygplan.
Jag undrar varför grannarna inte kan ställa in tomgången på sina olika gräsklippare?
Bruum, - bruum, - bruum, - bruum, - bruum... - Hur svårt kan det vara?

Jag arbetar! Visst säger dom allra flesta: -Vad är det med det?
-Jo, försöker jag... Jag är så trött! Orkar inte riktigt med.
Det är den vanliga visan. Jag vet att jag inte orkar arbeta, men vad finns det för val?
Nu är det som det är och jag måste hålla ut.
Jag hör kollegor planera vad dom ska göra efter jobbet och jag tänker att det inte är rättvist.
Hur kommer det sig att dom orkar med så förbannat mycket då???
Om jag har tur somnar jag inte i bilen på väg hem och sen är det bara att kollapsa i soffan efter en snabbdusch.
Vad gör jag för fel? Varför orkar jag inte 8 timmars jobb som alla andra?
Vi människor är väl konstruerade för att jobba 8 timmar, sedan åka bil hem och sedan surfa lite på nätet och sedan...
Efter ett par hundra tusen års utveckling har vi ju äntligen nått vårt mål: Arbete!
Jag jobbar vidare.

Vid helgens val vankades det ingen lindring.
Svenskarna öppnade upp sin vikingafolksjäl och släppte äntligen in BSS rörelsen i riksdagen.
Bevare oss från främlingar! Som smygnysvensk kan jag bara garva åt vår lilla ankdamm.
Tänk om någon skulle komma och ta vårt fina land ifrån oss.
Bara ta det! FY...
Våra Ikeaköttbullar med "lingonsylt", våra Delicatomazariner, våra Lithellskorvar!
Jag har kastats mellan kulturer och gjort mitt val. Det goda livet finns i Sverige.
Fast inte det som mentalt sjuka Sverigedemokrater låtsas försvara.
Dom kan inte påverka hur gässen sträcker ovanför mitt huvud.
Dom kan bara göra saker och ting värre.

Livskvalitet finns rakt här under mig. Inte på Pattaya beach eller Ayia Napa...
Med en ny kvinna bygger jag ett nytt liv här bestående av kvalité.
Denna gång på riktigt! Inte, -Jo det går nog... Utan visst, utom alla tvivel, oundvikligt!
Och det är bra.

Kontakten bruten med mina band i Schweiz. Fem års försök till att förstå ett liv som bara ledde till fullständigt oförstånd.
Hur kommer Lila att tänka på detta när hon blir vuxen?
Kommer hon att genomskåda indoktrineringen? Ska jag spara en plats för henne om hon skulle ångra sig och vilja ställa frågor?

Hur som helst börjar jag om men en ung och vacker kvinna, likt så många 47 åriga män.
Känner mig dock inte som en i mängden.
Behöver inte frigöra mig, skaffa mc, skägg och fransiga läderbrallor.
För jag säljer min Ducati!
Vill bara äta en god middag då och då. Flyga lite hangglider. Åka på semester.
Som en helt vanlig människa...
Där jag sitter i höstkvällen.
Täckt av ihjälslagna mygg.
Efter jobbet.
I Sverige.


1 kommentar:

Skicka en kommentar