Let the rich pay for the crisis...

Så vilket av dom fyra tvättfaten ska jag välja nu då?
Dusch eller bad?
Uppe eller nere?
Alla dessa frågor...
Vad var det egentligen denna blogg skulle handla om?
Lyxproblem?
Då har jag fantamej slatt huvudet på spiken.
Sitter där med mina honungsfrästa räkor... Räkor i Schweiz!?
Är lika vansinnigt som det låter.
När jag gick och lade mig på min 90 madrass i ett hörne av rummet på Fortunastrasse 3, fanns det liksom ett sus i öronen...
Ett sus av att detta faktum egentligen inte var sant.
Som 46 åring hade jag hamnat på en madrass på golvet i en studentvåning.
Visst jag har ju aldrig gått den enkla vägen, men detta var väl att ta i...
Åldern kan man kanske skita i, men det faktum att orken tryter snabbare nu än tidigare är inte helt oviktigt.
Att jag inte skulle bo ihop med Nadine nån längre tid var väl i och för sig klart. Men att överhuvudtaget flytta dit var ju ett steg i fel riktning, baserat på rädsla och praktisk minimalistisk överlevnadsstrategi.
För en period sedan hade jag mycket svårt att se en framtid - hur den än skulle se ut.
Allt var så diffust.
Med självkänslan nedtryckt i skorna skulle jag ge mig ut i världen...
Visst, den där hangglidingveckan i Bassano hägrade ju på min himmel som en av hösten stora höjdpunkter.
Det handlade väl egentligen bara om att betala allt som jag ville göra i livet. Bryta ner allt till att arbeta för de fåtal nöjen som kunde finansieras med mina kvalifikationer.
Vilket kvalificerat skitsnack...
Gå på knäna hela året och bo i ett studentkyffe för att få flyga hangglider ett par gånger om året och åka lite skidor?
Jo, jag tackar jag!
Då handlade inte denna storyn om mig, det är ju helt klart...
Skulle jag kunna torka ihop på kvällarna framför tv:n då eller med det där "målet" uppspikat på väggen som enda morot?
HAHA, vilket jävla skämt!
I det här landet har jag en obefintlig intellektuell stimulans.
Så är det bara.
Visst kan jag ringa nån och snacka lite, men inuti bryts jag ner.
Jag måste kunna se en människa i synen - tala! Ställa frågor. Mötas i frågor om livet.
Rätt å fel!
Jag nuddas av en avgrund när jag tänker på vilka offer jag har varit beredd att göra.
Jag lovade att leva resten av livet med en människa utan kommunikation, bara för att - ja vaddå, jag måste?
Jag ville så gärna ha familj, en fast punkt i livet, ett långsiktigt mål att arbeta för.
Jag gick på fest med min partner och tyckte väl att så ska det va.
Såg över bordet för att möta hennes (enligt egen utsago) förälskade blick.
Men, hon befann sig på en annan planet.
Samma som alltid visserligen, men en annan än jag...
Drömmarna om livet valsades ut till en tunn genomskinlig film som lindades kring mig.
Inte konstigt man ibland fick kvävningskänslor.

Nu när jag är tillbaks i hennes hus känns det ändå annorlunda.
Hon är DÄR borta, jag är här.
Bra!
Hon kan inte lägga mer skuld på mig, den biter inte längre...
Samtidigt finns det ju här restriktioner, som man måste arbeta sig runt.
Men, på det hela taget är det bättre.
Jag försöker jobba på mot en skymd framtid.
Jag skiter i att jag inte kan se den klart eftersom det viktigaste är att jag vet att den finns.

Men livet är komiskt...
En svensk skatteflykting och släkting till exet, var på besök idag och vi har flygning som gemensamt intresse.
Fast inte riktigt på samma plan.
Jag sliter röven av mig för en vecka under en 20 år gammal hangglider i Bassano.
Han - jobbar ju säkert med nåt projekt - det gör han ju alltid. Men han hade just varit i Amerikat och köpt sig ett flygplan...
- Haha, men vad roligt, sa jag med en kraftigt dämpad frustration i bröstet.
Så inte har jag dåligt samvete inte, för att jag hoppar hyran här en månad... Dom pengarna får gå till mina kostnader i Sverige.
Å exets ex-man kan fanimej betala!!!
Han har ju en privat hästpolobana på tomten, fan vete hur många Ferarris, å den där jävla fula marmorfontänen på gårdsplanen han beställde förra året...
Tjänade 250000 CHF i månaden som mest, å nu gnäller han över att det gått snett i världsekonomin.
Din dumme jävel! DET skulle du ha oroat dig för lite tidigare...
Så en lugn dag med ex-familjen påminner mig om vem jag är!

Fyra handfat är inte fel! Badkar har jag ju avskrivit som miljömässigt svineri, fast fan så gött efter en dag i pisten...
Så då står jag där!
Hit som jag ALDRIG MER skulle flytta... Men det är bättre, min lilla lyx nu!

Få se nu vilken toaholk ska jag sätta mig på?
Den där uppe, eller den här nere?

Alla dessa val!